I min ryggsäck - Oskarsskolan 🏫

 
När jag var 7 år var det dags för mig att börja skolan. Jag fick kallelse till Oskarsskolan där jag började i klass 1 A. Jag fick en otroligt snäll fröken som hette Kerstin.
 
Även om det är svårt att tro för den som känner mig idag som vuxen, så var jag otroligt blyg som barn. Det var jobbigt för mig att börja skolan och vara tvungen att prata inför en massa främmande barn till en början. Jag pratade väldigt tyst och blev ombedd att tala högre när det blev aktuellt med högläsning inför klassen. Det faktum att jag är östgöte gjorde det ju inte lättare för mig när jag läste på bred Norrköpingsdialekt så vissa i klassen skrattade åt mig. Jag tog väldigt illa vid mig så det ledde till att jag läste ännu tystare och fick ännu fler påminnelser om att jag skulle läsa högre. Jag övade hemma i smyg på att läsa på "rikssvenska" för att inte bli retad.
 
Det var ett rätt så tufft klimat i skolan i slutet på 70-talet och det var flera i min klass som blev mobbade under åren. I lågstadiet var det tämligen harmlös mobbning men den gjorde ändå ont för de som utsattes för den. Jag fick höra åtskilliga gånger att jag hade solat genom en sil, spottat snus i motvind och ätit prickig korv till middag. Tufft att ha fräknar under den tiden. Mina klasskamrater som hade glasögon blev kallade för glasögonormar och andra glåpord.
 
När vi kom upp i tredje klass började killarna bli intresserade av oss tjejer och fångade oss på rasterna och höll fast oss och vägrade släppa förrän vi sa vem i klassen som vi var kära i. Jag vägrade göra det och var dessutom så stark att jag kunde ta mig loss så då förtjänade jag ett nytt smeknamn och fick heta Hoahoa Dahlgren.
 
 
Det är jag som står längst upp till vänster på fotografiet som är skolkortet i första klass.
 
 
Måste säga att strumporna ser lite malplacerade ut tillsammans med min skolavslutningsklänning i ettan, men jag kände mig säkert fin.
 
 
När jag började mellanstadiet fick jag en fröken som hette Ruth och hon var av den gamla skolan. Vi fick börja varje skoldag med att stå vid våra bänkar och sjunga en psalm som fröken spelade på orgeln inne i klassrummet och efter det fick vi be "Fader vår". Observera att det var en helt vanlig kommunal skola, men med en lite väl konservativ fröken. Det är jag som har den lila overallen på bilden från klass fyra.
 
När jag gick i fjärde klass var det en kille som var ett år yngre än jag som bestämde sig för att jag skulle bli hans slagpåse. Så fort jag visade mig på skolgården var han framme och både slog på mig med händerna och sparkade på mig. Det hände varenda rast under nästan ett helt år innan han tröttnade. Jag var rädd för att gå ut på rasten och när jag ville stanna kvar inne i klassrummet körde fröken Ruth ut mig och låset dörren till klassrummet. Efter ett tag tog jag mod till mig och knackade på dörren till lärarrummet och berättade att det var en kille i klassen under som slog mig varje rast och det jag fick höra då var att jag inte skulle bry mig om det utan vara på en annan del av skolgården istället där killen inte var. Jag förklarade att han väntade ut mig varenda rast och följde mig vart jag än gick och sa dumma saker till mig och slog mig, men lärarna brydde sig inte.  Det blev så illa att jag inte ens fick gå på toaletten på rasten för killen så jag blev tvungen att be om lov under lektionerna för att få gå på toaletten och varje gång blev fröken lika sur och sa att det får man göra på rasten. Resultatet blev att jag kissade på mig innan jag hann hem vissa dagar så då blev jag tvungen att berätta för mina föräldrar.
 
Min fröken var väldigt orättvis och hade sina favoriter i klassen och av någon anledning så fick jag skulden vid flera tillfällen för saker som min kompis hade gjort. När jag försvarade mig fick jag höra att det var fult att ljuga och skylla på andra. Jag kan säga att det var skönt när jag slutade årskurs 6 och kunde slippa fröken Ruth.
 
 
Har man en gång utsatts för mobbning i någon form så finns alltid känslan kvar när man får kritik. Idag kan jag hantera kritik så länge den är konstruktiv, men jag har svårt för människor som slänger dumma kommentarer efter andra. Mina barn fick lära sig tidigt att visa respekt och att alla har rätt att vara sig själv utan att bli retad för det. Otroligt viktigt att säga ifrån om man ser eller hör saker som kan ses som mobbning så det blir stopp på det!
 
Kram på er och ha en fin fortsättning på denna fantastiska tisdag som har bjudit på sol igen 🌞💖