Med önskan om ett bättre 2020 🙏
Det finns alltid en baksida på alla mynt och precis som jag skrev i min återblick för det här året så har inte året kantats enbart av roliga träffar med nära och kära över god mat, spännande resor och annat skoj, utan jag har haft ett riktigt skitår rent ut sagt med min kropp. Cityhälsan Centrum har varit ett vanligt tillhåll för mig under det här året av många olika anledningar.
I november 2018 rasade min mage fullständigt så jag hamnade på akuten och efter en massa med undersökningar fick jag besked i början av det här året att anledningen till att min mage rasade var att jag har en inflammationssjukdom i min tarm som heter lymfocytär kolit. Jag har satts in på kortison för att få den i schack och just nu går jag på underhållsdos och ska göra så några månader till innan läkarna törs pröva att sätta ut den. Tänk er själva paniken att ta en promenad på kvällen och magen rasar mitt ute bland folk och ni inte kan göra ett dugg för att hindra det... Jag har varit otroligt stressad över detta, men tack och lov så är magen bra nu och jag känner mig trygg i att den håller sig i schack ( iallafall så länge jag äter medicinen).
Jag har blivit grundligt kontrollerad på lab under året som har gått. Jag gick in på mina sidor på 1177 för att se i min journal hur många gånger jag har varit och tagit prover under det här året och kom fram till att jag har varit på lab 6 gånger och tagit sammanlagt 69 prover. Läkarna är iallafall väldigt grundliga när de kontrollerar orsakerna till att min kropp bråkar.
Den här änden av sjukhuset har jag också varit i en hel del under framför allt hösten. I samband med attt jag var på gynekologisk cellprovtagning i maj upptäcktes det både att jag har fått framfall och att jag har låggradig cellförändring. Jag har varit på många läkarbesök och träffat operationsplanerare och just nu väntar jag på tid för operation av framfallet. Cellförändringarna fick jag besked om att de var över ett större område och förmodligen behövde behandlas, men när jag fick provsvaren från den senaste undersökningen så verkade det som att jag har självläkt så nu behöver det inte behandlas. Berättar om detta som en påminnelse till alla flickor/kvinnor att gå på de regelbundna kontrollerna så kanske ni slipper den hemska ovissheten som jag har levt med sedan i somras och tyvärr fortfarande inte riktigt har fått grepp på.
Mina leder har bråkat som vanligt även under det här året, men nu har jag äntligen fått ändan ur vagnen och varit på Rehab Öst hos en fysioterapeut. Jag har träffat henne 3 gånger än så länge och fått ett träningsprogram för att stärka upp musklerna och lederna kring de ställen som min ledsjukdom angriper mest.
Mitt blodtryck fick sig en knäpp också under våren , så jag räknade ut att jag har varit på vårdcentralen 11 gånger under året för att kolla blodtrycket. Den värsta upplevelsen var när jag skulle göra 24-timmarsmätning och ha mätaren på mig när jag jobbade - gick inget vidare så min läkare bara stirrade på mätresultatet. Numera har jag fått blodtrycksmedicin och den hjälper så nu ligger blodtrycket helt perfekt!
Allt som har varit med ledvärken, krångel med blodtrycket, tarmsjukdomen, cellförändringar och framfall ledde till slut till att mitt huvud inte orkade mer. Jag blev sjukskriven för utmattnings syndrom i slutet av maj och är fortfarande inte upp i mer än 25%. Det är konstigt att man kan se så välmående ut, vara social och verbal och ändå så funkar inte huvudet. Tack och lov så har jag fått en otrolig stöttning av mina nära och kära, av flera av mina kollegor, min läkare, min rehabiliterings koordinator på vårdcentralen och andra människor omkring mig.
När man ställer in kaffemuggen i skafferiet istället för mikron, lyckas att sätta på grill på mikron när man ska värma glöggen så den blir grillad istället, blir stressad över att de nya skorna inte går på foten och det visar sig att anledningen är att jag försöker ta på mig vänsterskon på högerfoten, jag läser seven eleven i ett mess från en vän som skriver att vi ska ses på 24 seven och jag blir ställd och undrar vart seven eleven har öppnat i Norrköping... Listan kan göras lång, men i all förvirring har jag ändå lyckats att jobba 25% och dessutom med arbetsuppgifter som varit väldigt kluriga och krävt visst detektivarbete. Hjärnan är bra konstig!
Nu önskar jag ett bättre år 2020, att få bli friskskriven, att operationen av framfallet lyckas, att jag kan sätta ut kortisonet utan att magen rasar igen, att min hjärna och jag hamnar på rätt nivå så det som kommer ut ur min mun överensstämmer med det jag hade tänkt att säga!
Kram och Gott Nytt År!!!! 💖💖💖