I min ryggsäck - Oskarsskolan 🏫

 
När jag var 7 år var det dags för mig att börja skolan. Jag fick kallelse till Oskarsskolan där jag började i klass 1 A. Jag fick en otroligt snäll fröken som hette Kerstin.
 
Även om det är svårt att tro för den som känner mig idag som vuxen, så var jag otroligt blyg som barn. Det var jobbigt för mig att börja skolan och vara tvungen att prata inför en massa främmande barn till en början. Jag pratade väldigt tyst och blev ombedd att tala högre när det blev aktuellt med högläsning inför klassen. Det faktum att jag är östgöte gjorde det ju inte lättare för mig när jag läste på bred Norrköpingsdialekt så vissa i klassen skrattade åt mig. Jag tog väldigt illa vid mig så det ledde till att jag läste ännu tystare och fick ännu fler påminnelser om att jag skulle läsa högre. Jag övade hemma i smyg på att läsa på "rikssvenska" för att inte bli retad.
 
Det var ett rätt så tufft klimat i skolan i slutet på 70-talet och det var flera i min klass som blev mobbade under åren. I lågstadiet var det tämligen harmlös mobbning men den gjorde ändå ont för de som utsattes för den. Jag fick höra åtskilliga gånger att jag hade solat genom en sil, spottat snus i motvind och ätit prickig korv till middag. Tufft att ha fräknar under den tiden. Mina klasskamrater som hade glasögon blev kallade för glasögonormar och andra glåpord.
 
När vi kom upp i tredje klass började killarna bli intresserade av oss tjejer och fångade oss på rasterna och höll fast oss och vägrade släppa förrän vi sa vem i klassen som vi var kära i. Jag vägrade göra det och var dessutom så stark att jag kunde ta mig loss så då förtjänade jag ett nytt smeknamn och fick heta Hoahoa Dahlgren.
 
 
Det är jag som står längst upp till vänster på fotografiet som är skolkortet i första klass.
 
 
Måste säga att strumporna ser lite malplacerade ut tillsammans med min skolavslutningsklänning i ettan, men jag kände mig säkert fin.
 
 
När jag började mellanstadiet fick jag en fröken som hette Ruth och hon var av den gamla skolan. Vi fick börja varje skoldag med att stå vid våra bänkar och sjunga en psalm som fröken spelade på orgeln inne i klassrummet och efter det fick vi be "Fader vår". Observera att det var en helt vanlig kommunal skola, men med en lite väl konservativ fröken. Det är jag som har den lila overallen på bilden från klass fyra.
 
När jag gick i fjärde klass var det en kille som var ett år yngre än jag som bestämde sig för att jag skulle bli hans slagpåse. Så fort jag visade mig på skolgården var han framme och både slog på mig med händerna och sparkade på mig. Det hände varenda rast under nästan ett helt år innan han tröttnade. Jag var rädd för att gå ut på rasten och när jag ville stanna kvar inne i klassrummet körde fröken Ruth ut mig och låset dörren till klassrummet. Efter ett tag tog jag mod till mig och knackade på dörren till lärarrummet och berättade att det var en kille i klassen under som slog mig varje rast och det jag fick höra då var att jag inte skulle bry mig om det utan vara på en annan del av skolgården istället där killen inte var. Jag förklarade att han väntade ut mig varenda rast och följde mig vart jag än gick och sa dumma saker till mig och slog mig, men lärarna brydde sig inte.  Det blev så illa att jag inte ens fick gå på toaletten på rasten för killen så jag blev tvungen att be om lov under lektionerna för att få gå på toaletten och varje gång blev fröken lika sur och sa att det får man göra på rasten. Resultatet blev att jag kissade på mig innan jag hann hem vissa dagar så då blev jag tvungen att berätta för mina föräldrar.
 
Min fröken var väldigt orättvis och hade sina favoriter i klassen och av någon anledning så fick jag skulden vid flera tillfällen för saker som min kompis hade gjort. När jag försvarade mig fick jag höra att det var fult att ljuga och skylla på andra. Jag kan säga att det var skönt när jag slutade årskurs 6 och kunde slippa fröken Ruth.
 
 
Har man en gång utsatts för mobbning i någon form så finns alltid känslan kvar när man får kritik. Idag kan jag hantera kritik så länge den är konstruktiv, men jag har svårt för människor som slänger dumma kommentarer efter andra. Mina barn fick lära sig tidigt att visa respekt och att alla har rätt att vara sig själv utan att bli retad för det. Otroligt viktigt att säga ifrån om man ser eller hör saker som kan ses som mobbning så det blir stopp på det!
 
Kram på er och ha en fin fortsättning på denna fantastiska tisdag som har bjudit på sol igen 🌞💖
 
Netti Starby

Usch jag minns från mina skolår under låg och mellanstadiet då många barn var elaka. Jag hade både fräknar och glasögon och blev kallad för det ena och det andra. Så intressant att du delar med dig och så söt du var. <3 Kramis

Svar: Så tråkigt att du också blev utsatt för mobbare under dina skolår. Tyvärr var det på tok för vanligt och ändå gjordes inget från skolans sida utan de tyckte att uppfostran skulle skötas hemifrån! Tack 😊 Kramar 💖
Heléna

Lisa

Vilken intressant läsning. Jag blev själv mobbad när jag gick i skolan. Jag var också väldigt blyg. Än idag, precis som du, har jag också svårt att ta kritik. Spåren finns nog alltid kvar. Min dotter Frida blev även hon mobbad i skolan. Vi fick flytta tack vare det. Vet inte om du läst hennes inlägg om det i min blogg. https://familjenkaotisk.blogg.se/2019/december/gastbloggare-om-mobbning.html . Barn kan vara så elaka . Kul i alla fall att du har kvar bilder mm från skoltiden Du var ju jättesöt , underbart hår kram <3

Svar: Tack!!! Så ledsen jag blir att även du blev mobbad och även din dotter 😢 Jag har inte läst det inlägget, men ska göra det nu när jag vet att det finns 💖 Tack - känner mig inte så söt, men självförtroendet har nog aldrig hämtat sig riktigt efter de tuffa skolåren. Kram 💖
Heléna

Emma Engström

Det låter verkligen som att det var tufft när du var yngre och jag är så arg att mobbing finns, usch vad hemskt det är! Var ganska blyg när jag var mindre jag också men det är helt klart något jag jobbat upp tills idag :D KRAM <3

Svar: Det är verkligen ledsamt att de vuxna i skolan inte brydde sig mer än de gjorde. Får bara hoppas på att det ser bättre ut idag. Härligt att du har lyckats jobba med din blyghet. Min blyghet försvann nog någon gång efter att jag fyllt 20 tror jag. KRAM 💖
Heléna

ajlimullersandvik.blogg.se

Fy fan för fröken Ruth och alla mobbare! Jag är glad att du fostrat dina barn med sådan empati. Det gör ONT i mig att läsa hur skolan svek dig, och vad det låter som även andra. Fy i helvete.

Jag hade en rätt så trevlig skolgång i mellanstadiet. I lågstadiet däremot hade jag en konstig waldorflärare (jag gick inte ens waldorfskola, vanlig kommunal) som tvingade mig att skriva alfabetet med stora fyrkantiga kritor. Och när jag kom hem sa jag, fast det minns jag inte, att jag hellre skulle kräkas än att gå till skolan. Ettan-trean var med andra ord tuff...

Svar: Jag saknar verkligen inte mina skolår och min urusla fröken Ruth! Dumma lärare som inte tog ansvar under rasterna utan satt i lärarrummet och fikade och inte ville bli störda 😡
Varför i hela friden skulle du skriva bokstäverna med fyrkantiga kritor? Trodde läraren att ni skulle lära er snabbare då eller? Finns så många konstiga pedagogiska teorier så man blir inte klok på dem! Kram 💖
Heléna

Jessica Högberg

Ja, det var lite andra "regler" på den tiden. Fröken Ruth låter inte som den behagligaste <3

Svar: Nej, hon var riktigt elak mot de hon bestämde sig för var odågor... *suck*.... 💖
Heléna

Anonym

Så hemska vissa barn kan vara. Vet du det finns även vuxna människor som mobbar sina vänner på arbetsplatsen=/
Jag blir så besviken att många vuxna vänder sin rygg om och låtsas att inte se problemet. Jag har lärt mina flickor att vara sig själva och acceptera andras olikheter. Nu har vi bott utomlands mesta dels men de har observerat olikheter och orättvisa. Strongt av dig vännen att berätta <3
Kram
//Biggeros

Svar: Jo du - vuxen mobbning är rätt vanligt, men det sker mer i det tysta och det är inte alla som törs säga ifrån. Hemskt med alla typer av mobbning såväl i skola som på arbetsplatser. Konstigt att det ska vara så svårt att visa respekt! Tack fina du!!!Kram 💖
Heléna

Linda

Mobbning är inte kul. Det är inte okej. Jag har också blivit utsatt för mobbning i skolan men inte blev jag slagen.

Stora kramar till finaste vännen! <3 <3 <3

Svar: Så ledsen jag blir att du också har blivit mobbad vännen! Ibland är den verbala mobbningen eller utfrysning värre än den fysiska så ingen variant är särskilt rolig för den som blir utsatt 💖
Stora kramar finaste vännen 💖💖💖
Heléna

Pauline Hurtig

så kul att få se! så tråkigt med mobbning, ursh :(

Svar: Det är verkligen trist med mobbning och framför allt när vuxna är medvetna om det och aktivt väljer att inte bry sig 😥Gillar att se på gamla bilder så jag letade fram mina skolfoton från grundskolan 😊
Heléna

Jasmine

Heléna, vad modig du är som delar med dig. Mobbning är hemskt. Vi är nog flera som kan relatera till din upplevelse och liksom du också idag påverkas av våra upplevelser.

Svar: Tack snälla för de fina orden om min bullet journal.

Kram

Svar: Tack!!! Ja, det är så ledsamt att det är så många som har blivit mobbade någon gång i livet. Oavsett om det har hänt i skolan, på arbetet eller någon annanstans så bär man med sig sorgen inom sig genom livet.
Kram 💖
Heléna