I min ryggsäck - Jag såg bilarna komma emot mig...
En tidig morgon i mellandagarna 2000 så skulle jag åka iväg till jobbet på Banverket där jag jobbade på den tiden. Det hade snöat hela natten och vägarna var fulla med modd. När jag kom ut på stora vägen där det är en hastighetsbegränsning på 70 km/h så vågade jag knappt ta mig fram i 50 km/h och det var nog min räddning.
När jag kom fram till en mindre kurva förlorade bilen fästet och jag kände hur jag förlorade kontrollen över bilen. Jag såg tre bilar komma emot mig i mötande körfältet och på cykelbanan på min sida av vägen kom det en galen cyklist cyklande mot mig i ovädret.
Man kan aldrig veta i förväg hur man kommer att reagera vid en sådan här situation oavsett om man har klarat halkkörningen perfekt eller inte i körskolan. Jag är otroligt tacksam över att det visade sig att jag kunde behålla mitt lugn. Jag släppte gasen och försökte försiktigt styra bilen bort från de mötande bilarna och lyckades få bilen att styra in mot cykelbanan istället. Fast där var det ju en cyklist på väg mot mitt håll så när jag närmade mig en stolpe så vred jag till ratten i sista sekund så bilen körde snett in i den. Sekunderna innan det small kände jag bara ett lugn. Jag släppte ratten och inväntade kollisionen med stolpen.
Det blev en jäkla smäll rent ut sagt, men bilen stannade. Jag kände snabbt efter om jag var okej och det var jag. Jag klev ur bilen ungefär samtidigt som cyklisten hann fram till stolpen där jag hade krockat och det jag inte hade sett innan var att det förutom galningen som var ute och cyklade så kom det även en joggare i snön emot mig som jag också hade kunnat kört ihjäl. Båda frågade mig om jag behövde hjälp, men jag sa att jag var okej och klarade av att lösa situationen själv. Eller hur - man är ju superklartänkt när man precis har kraschat sin bil!!!
När jag hade blivit själv igen så gick jag runt bilen för att se hur illa det var och såg att det låg något stort och avlångt ute på körfältet framför bilen. Jag tittade runt på bilen och kunde absolut inte fatta vart den delen hade suttit på bilen. Hur som helst så insåg jag att den inte kunde ligga kvar på vägbanan så jag gick ut på vägen och drog det avlånga åt sidan. Visst är det bra när hjärnan är i chock... det som hade hamnat ute på vägen var armaturen som hade suttit på stolpen!!! Den hade lossnat och åkt ner av kollisionen!
Nästa tanke som kom var att jag var tvungen att ringa jobbet och säga att jag inte kunde komma in eftersom jag hade krockat. Sagt och gjort så gick jag in och satte mig i bilen i skydd från snön och ringde till jobbet och berättade att jag hade krockat och inte skulle komma in till jobbet och sedan hade jag tydligen lagt på. Fick senare veta att kollegorna var jätteoroliga för mig eftersom jag hade låtit konstig i telefonen. De hade ringt min dåvarande man och kollat med honom så jag var okej.
Efter det ringde jag min dåvarande man och berättade att jag hade krockat. Han frågade om bilen var så pass okej att jag kunde köra hem den igen, men som ni ser på bilderna så gick det inte att köra en millimeter med bilen då karossen hade tryckts in över hjulet så det satt fast. Våra barn låg och sov hemma så det tog en stund innan mitt ex kom för att hämta mig. Jag hade inte haft en tanke på att ta fram varningstriangeln, men det löste exet direkt och sedan skjutsade han hem mig och såg till att en bärgare kom och hämtade bilen.
Den morgonen var vi tre stycken som körde av vägen på samma sträcka med bara några hundra meters mellanrum. En av bilarna hamnade långt ut på ett gärde.
När mitt ex pratade med killen som bärgade bilen så frågade han om föraren hade överlevt för med de skador som blev på bilen så hade det varit mest sannolikt att jag hade dött eller blivit svårt skadad. Airbagen hade inte utlöst heller eftersom krocken kom snett från sidan så jag hade ont i revbenen efter där bältet hade tryckts in. Jag hamnade på akuten under eftermiddagen för en kontroll, men klarade mig med lättare värk.
Bilen var i så dåligt skick efter krocken att försäkringsbolaget tvekade om det var värt att laga den eller om den skulle skrotas. Nu blev den lagad, men det tog 6 veckor innan de fick ordning på alla skadorna. Det jag fick klart för mig var att jag hade haft änglavakt.
Nu önskar jag er alla en fin och solig tisdag! Kram 💖
Men oj snacka om att du hade änglavakt och vilken otäck upplevelse. Kan tänka mig att chocktillståndet tar över allt vid en sådan situation. Ha en fortsatt fin dag du med! <3 Kramis