I min ryggsäck - Mina spelvänner på King 🖥🀄💬
Det här inlägget skiljer sig lite från mina andra inlägg på så sätt att de personer jag kommer berätta om inte kommer att finnas med på bild utan de får en varsin blomma som representerar deras del i det här inlägget. Anledningen är att jag inte vill att dessa personer ska behöva vara med på bild eftersom jag inte har frågat dem först. När jag blev sjukskriven för utmattning förra gången 2006 så orkade jag inte att vara social alls med min omgivning. Jag isolerade mig och satt ofta instängd i sovrummet framför datorn. Jag åt givetvis med mina barn och fanns för dem, men jag var i rätt dåligt skick så jag sökte mig bort från verkligenheten och hittade en sida på nätet som då hette King.com, men vi som spelade där sa rätt och slätt "Kingen".
När jag började att spela där så var det så kallade nollkronors spel och man kunde spela utmaningar mot andra spelare i diverse olika spel. Jag föll ganska snabbt för ett spel som heter Quiz Queen där fyra spelare loggar in på samma spel och så tävlar man mot varandra i frågesport. I spelet fanns det även en chattfunktion där man kunde gratulera varandra till vinst etc. Vartefter jag spelade fick jag kontakt med flera spelare som precis som jag satt vid datorn alldeles för stor del av dygnet. Vi började att skriva till varandra i vanliga chatten på sidan och bytte även nummer med de som verkade trevliga. Jag hamnade i en egen liten skyddad värld med glada, trevliga människor som precis som jag gömde sig bakom en spelavatar. Det är några av dessa människor jag tänkte berätta om nu och mötena med dem.
En av mina fantastiska vänner jag lärde känna var Anki. Vi spelade ihop och pratade även i telefon rätt ofta och till slut frågade hon om jag inte kunde ta bussen ner till Borås och hälsa på henne och hennes sambo under en helg. Mitt äktenskap var inte det bästa just då och höll på att falla isär så jag kände att det kunde vara ett välkommet avbrott från verkligenheten som jag var sjukskriven från.
Sagt och gjort så satte jag mig på bussen och det enda jag egentligen visste om Anki var att hon var i min ålder och att hon var fotograf till yrket. När jag steg av bussen i Borås såg jag mig omkring, men såg ingen som stämde in på bilden jag hade fått av henne. När jag står där lite bortkommen kommer det fram en tjusig kvinna i kappa och hatt till mig och säger "Hej Heléna - det är jag som är Anki!" Jag blev helt ställd för kvinnan framför mig var minst 10 år äldre än jag själv. Jag kom av mig först och innan jag hann att säga något så skrattade hon och sa att hon hade "tullat" lite på sanningen om sin ålder, men hoppades att det inte gjorde något.
Vi tog hennes bil en bit utanför Borås där hon och hennes sambo bodde i en vinterisolerad sommarstuga som de hade byggt ut till permanentbostad. Hela helgen jag bodde hos henne skrattade vi och pratade och hade otroligt trevligt, Det var som om vi hade känt varandra hela livet. Anki var mycket riktigt fotograf och på hennes väggar hängde fantastiska fotografier som hon själv hade tagit.
Det blev inte den enda gången vi sågs utan Anki kom upp till mig i Norrköping också, men det var inte förrän efter att jag hade skilt mig. Anki kom hem till mig samtidigt som några andra vänner från Kingen och bodde hos mig över en helg. Vi gjorde egna ritningar på pepparkakshus som vi sedan bakade. Underbar människa som jag tyvärr inte har någon kontakt med längre. Tappade kontakten för ca 1 år sedan, men hoppas på att hon dyker upp igen.
En annan vän jag träffade var min älskade Carina som jag än idag har kontakt med. Vi började att spela ihop och sedan blev det att vi satt i telefon i flera timmar om dagen och till slut tog jag tåget ner till henne i Göteborg över en helg. Vi klickade direkt och har haft så otroligt roligt tillsammans genom åren. Jag har bott nere hos henne några gånger och hon har varit här hos mig. Vi har även lärt känna varandras familjer när vi har träffats.
Mitt mest traumatiska minne tillsammans med Carina var när vi skulle åka på kryssning tillsammans till Åbo. Carina åkte upp till mig i Norrköping först och sedan tog vi anslutningsbuss tillsammans härifrån till färjan i Stockholm. Allt gick bra så långt att det blev kväll på båten och efter buffén hamnade vi på nattklubben. Vi träffade ett gäng från Norrköping som hade varit på samma buss som oss upp till färjan så vi satt och pratade med dem på nattklubben. Carina blev trött så hon gick ner till hytten före mig och kände sig trygg med att jag hade sällskap. Min enfaldiga tro på att människor har goda avsikter gjorde så det höll på att gå riktigt illa.
I sällskapet satt det en kille som var supertrevlig. Jag hade sett att han hade dansat med flera av tjejerna i sällskapet under kvällen så jag utgick från att han var kompis med dem. Han frågade om han fick bjuda mig på något och som ensamstående fyrabarnsmamma så tackar man ju inte nej om någon vill bjuda på något. Han försvann iväg och efter en stund kom han tillbaka med ett glas päroncider. När jag hade tagit några klunkar började jag känna mig konstig och tack vare mitt kontrollbehov ursäktade jag mig och sa att jag skulle gå på toaletten. När jag reste mig upp snurrade allt, men med mycket vilja och envishet klarade jag av att ta mig ner till hytten. Jag klarade inte ens av att få upp nyckeln så jag bankade på dörren så Carina släppte in mig. Jag kommer ihåg att jag tog mig in på toaletten, men efter det svartnade allt. Jag vaknade flera timmar senare av att jag slagit huvudet i handfatet på toaletten och upptäckte att jag hade kräkts. Carina var helt panikslagen för att jag hade låst in mig och hon blev lättad när hon fick livstecken från mig. Förmodligen hade jag blivit drogad, men dum som jag var så anmälde jag det inte utan sov nästan hela dagen så stackars Carina satt hos mig i hytten tills vi var tillbaka med båten i Stockholm. När vi gick av fick vi veta att killen vi hade sett under kvällen inte alls hörde till sällskapet utan de trodde att han hade varit i sällskap med mig och Carina. Det visade sig att han förutom att försöka droga mig hade varit flink med fingrarna och snott hyttkorten från tjejerna han hade dansat med och tömt deras hytter på värdesaker och sedan lugnt dansat med dem igen och smusslat tillbaka hyttkorten. Polisen väntade på honom när båten gick i land och de flesta fick tillbaka det som de hade blivit av med.
För att inlägget inte ska bli så långt så får jag avrunda det med en sista person och återkomma med del 2 vid ett annat tillfälle.
Dagens sista person jag spelade med var Kenta. Vi upptäckte rätt snabbt att vi både bodde i Norrköping så vi bestämde oss för att träffas och ta en fika. Vi sågs under några veckor och gjorde allt möjligt roligt tillsammans. Kenta har motorcykel så vi tog långa turer med den och gjorde utflykter och vi var väl i gränslandet till att börja dejta, men det blev aldrig något av det utan vi insåg att det var bättre att vi var vänner. Vi har ingen direkt kontakt idag, men hejar på varandra när vi springer på varann.
Det är intressant att det som var en flykt från vardagen - en spelsida på nätet, blev en form av kontaktsida både för vänskap och mer om man ville det. Många ensamma människor som sökte likasinnade att prata bort lite tid med. Det fina är att de flesta av de jag spelade med 2006 har jag fortfarande kontakt med i olika former. Man kan hitta vänner på de mest otippade ställen!
Nu önskar jag er en riktigt fin fortsättning på denna soliga onsdag! Kram 💖
Vad mysigt det låter att ha träffat så många roliga människor som du dessutom har kontakt med fortfarande genom spel. :)
Tur att killen åkte fast som drogade dig. Man slutar aldrig förundras över människors fräckhet. Förstår att det måste varit en mycket obehaglig upplevelse kram <3