Önskeinlägg - Judo
Idag tänkte jag fortsätta med önskeinläggen och om ni har missat de tidigare så kommer ni till dem genom att klicka på det inlägget som ni har missat. De tidigare har varit Häktet, Möte med andra sidan och Personligt. Idag kommer det hur som helst att handla om judo och det är Netti som har önskat det här inlägget.
Jag tror att det var till höstterminen 2004 som min dotter Malin ville testa att köra judo. Jag följde med henne på träningspassen och satt inne i dojon och tittade på när hon tränade. Min närvaro under Malins träning observerades av några av tränarna som kom fram till mig när jag satt där och frågade om inte jag också ville prova på att köra judo. Jag blev helt ställd över den oväntade frågan, men tyckte att det lät skoj så jag anmälde mig till motionsjudo (vuxengruppen kallades så).
Jag älskade judon från första stund och det kliade liksom i hela kroppen av iver för att få lära mig fler kast och tekniker. Mitt intresse fångades upp och då kvinnan som hade varit en av tränarna i nybörjargruppen där Malin tränade skulle sluta nästkommande termin blev jag tillfrågad om jag ville hoppa in som hjälptränare. Jösses - skulle jag träna nybörjare när jag nyss hade börjat själv??? Nu var det enda kravet för att få vara hjälptränare att man hade högre grad på bältet än de man skulle vara tränare för och eftersom jag hade klarat min första gradering så tackade jag ja.
Jag blev kvar som tränare i judoklubben i flera år och innan jag lade av med judon så hade jag blivit huvudtränare för nybörjare 9-13 år och hjälptränare för fortsättningsgruppen för flickor 9-13 år. Det är några av dem som är med på bilden ovan.
Vi tränare och våra elever var som en enda stor familj och vi tog hand om varandra. Jag fixade med roliga avslutningsaktiviteter för barnen och vi hade allt i från halloweenfest hemma hos mig till att vi hade sommarfest i trädgården (bilden ovan) hos en av familjerna vars båda döttrar tränade judo för mig. Jag var lika stolt som flickorna när de graderade sig steg för steg.
När man börjar med judo så får man vitt bälte som man får lära sig att knyta på ett visst sätt. När det sedan är dags för gradering så får man ett litet gult band som man får sy fast på sitt bälte och då har man vitt bälte med gult streck. Nästa gradering innebär att man får en helgult bälte och efter det får man ett litet oranget band att sy fast på sitt bälte. Det var den graden som jag kom upp i innan jag slutade med judon.
Judoklubben var med i både Grabbhalvan och Vårruset så jag har sprungit Vårruset 2 gånger med judoklubben. En gång med motionsgruppen och en gång med mina flickor i fortsättningsgruppen.
Både bilden ovan från Vårruset och bilden från sommaravslutningen har jag lånat från Verksamhetsberättelsen så det är därför det är lite dålig bildkvalitet.
Jag älskade verkligen judon och kan än idag sakna den, men min kropp klarar inte av den typen av träning längre tyvärr. Anledningen till att jag slutade med judon var att jag skilde mig och blev ensamstående med fyra barn som var 5, 10, 11 och 12 år. Att få ihop livspusslet då med att träna två olika grupper med barn plus köra sin egen träning plus att jag de sista åren även satt med i styrelsen så räckte inte tiden till. Jag kan verkligen rekommendera judo för de som vill ha en allsidig träning. Jag vill även poängtera att man kan börja oavsett hur gammal man är för ålder är inget hinder så länge kroppen orkar med!
Nu önskar jag er alla en riktigt fin torsdag! Kram på er 💖
Men oj vad spännande, Judo är ingen sport jag tidigare lagt märke till liksom! Här i närheten finns det tyvärr inte, lite ovant som sagt :D Förstår nästan att det är väldigt ansträngande och tufft för kroppen, så det kanske är perfekt för yngre personer som har kraften (skulle inte klara det själv känns det som haha)! Men en fin saknad, och fint minne <3 KRAM